Jag vet inte varför jag inte har skrivit här på ett tag. Förmodligen för att jag har haft annat för mig och för att bloggandet inte riktigt är min grej.
Visst, jag skulle kunnat ha länkat till skivor, filmer och videos etc. men det finns så många bloggare som är så mycket mer uppdaterade än vad jag är. Jag får ju faktiskt all min information ifrån nätet och säkerligen från samma nyhetsbrev och bloggar som ni redan följer.
Därför kanske jag skulle skriva ett mer personligt inlägg denna gång...
Jag har ganska nyligen bestämt att jag skall testa att lämna Sverige för ett annat land. Alltså inte semester eller en resa för nöjets skull utan för att faktiskt försöka rota mig och skaffa mig ett jobb. Det har varit på tal innan men inte blivit av så det känns lite som att det är ett naturligt steg för mig nu. Vi får se hur det går, arbetssituationen suger överallt men fåglar viskar till mig att chansen är större bara lite sydväst om Göteborg.
Sådär, det var ett inlägg i alla fall, men vad är ett inlägg utan en bra skiva att bjuda på? Här är en, enjoy.
En ganska så oväntad spin-off serie ifrån Family Guy kanske många tycker. Jag tycker ingenting, jag bara längtar tills den 27 september då första avsnittet sänds.
Cleveland Brown växte tydligen inte upp i Quahog utan i Stoolbend, en påhittad småstad i Virginia och det är även dit han flyr med sin ADHD-son i denna serie. Väl där träffar han på sin gamla flickvän och de inleder på nytt ett förhållande och bildar en familj. Meningen var att de skulle till Kalifornien men av än så länge okänd anledning hamnar de i Stoolbend. Enligt The Holy Wikipedia så kommer inte Cleveland lämna Family Guy helt utan kommer då och då besöka sina vänner i Quahog. Tur det.. eller? Jag vet inte.
Jag känner mig väldigt kluven när det gäller spoken word. Har ofta kul åt överpretentiösa poeter. Men då och då kommer jag på mig själv att jag nog innerst inne tycker om det. När det är bra estrad poesi vill säga. Ett bra exempel kan vara det här klippet. Varsågod och njut.
Precis som alla andra så är jag en trogen besökare av internetcommunity Facebook. Forumet för alla med för stort ego och ett bekräftelsebehov som en taskigt vaggad pitbull terrier. Bredbandssyndromet kanske det kan kallas. Hur som helst, de senaste veckorna så har jag börjat roa mig över allas intressanta "status updates" som publiceras. Tänkte posta några som jag kan se idag följt i en kronologisk ordning. Enjoy. "I sundsvall och leker med lillebror"
"7timmar övningskörning till helgen.. undrar om han blir sur om man e bakis som fan"
"denna regniga dag ska jag kura ner mig i soffan och se lebbarna i L word ♥"
"är mätt efter lunch på Pepperoni"
"Att härdas är att ge upp en del av sig själv."
" Innemys i Saltsjön med Älsk snart.. ♥ But I miss my bejb's!!!"
"Waaah!! :D"
"God morgon allihopa, kopp kaffe, skål!..eller nåt ;D"
Det här var faktiskt en ovanligt tråkig dag gällande "status updates". I vanliga fall på måndagar så brukar det vara mer i stil som: "Oh NEEEJ!, Måndag igen. Work sux." osv.. Kanske får bli en "best of staus updates" någon vecka för vissa kan bli tidlösa klassiker. Men, men.. Här kommer i alla fall soundtracket till detta inlägg:
Det finns ingen artist som har gjort mig mer besviken än Dj Shadow. Det grundar sig i att jag verkligen älskar all musik som han har släppt ifrån sig, med ett litet undantag. Ett snedsteg som resulterade med hans usla skiva The Outsider från 2006. I samband med all kritik The Outsider fick så gjorde Shadow detta uttalande i en kommersiell musiktidning:
"Repeat Endtroducing over and over again? That was never, ever in the game plan. Fuck that. So I think it's time for certain fans to decide if they are fans of the album, or the artist."
Visst, Endtroducing är hans mästerverk. Det absolut bästa. Kanske till och med historiens bästa skiva? Hur som helst, han får det att låta som hans old school fans enbart accepterar Endtroducing. Så är det ju inte. ALLT förutom The Outsider är bra.
Visst är det här långt ifrån en nyhet och heller inte särskilt intressant. Om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte särskilt mycket om det längre. Tanken slog mig bara när jag kom över den här: DJ Shadow - 4-Track Era Collection.
Ok mina vänner, ni som läste mitt senaste inlägg kanske undrar hur länge jag hade tänkt att sova ut. Sanningen är att jag inte sov så här länge utan det har faktiskt hänt ett och annat sedan sist. Jag har bara varit lite för lat för att uppdatera här.
Senast jag skrev här så var ju Woven Hand på agendan och i ärlighetens namn så har jag inte mycket att säga om själva spelningen. Ganska tråkig vill jag minnas, de spelade för mycket ifrån senaste skivan. "Ten Stones" heter deras senaste och den suger ganska hårt enligt min mening. Lyckligtvis gjorde alkoholen sitt och raderade minnet en hel del från kvällen så idag minns jag mer ifrån spelningen på Trädgår'n sommaren 2007. Den var magisk minst sagt.
Det är inte den enda spelningen sedan sist utan jag och ett par homegirls tog oss ner till City of London för en väldigt efterlängtad spelning med Antipop Consortium. Utöver en mästerlig underhållning från Antipop så hade jag en trevlig helg i vinägerlandet. Dessutom blev det en tur till Brighton där jag hann se tillräckligt mycket för att bli sugen på att lämna Göteborg för en annan kuststad. Vi får se vad som händer i höst..
Så vi har Woven Hand och Anti Pop (och så de ointressanta obligatoriska förbanden) hittills, inte nog med det utan jag och merparten av mina vänner ville boosta samvetet och stödja Ingen Människa Är Illegal så vi gick till "Hip Hop Illegal" på Underjorden i Gamlestan. Lyckligtvis så har min gode vän Michael redan skrivit det där på sin blogg så klicka på hans namn så får ni läsa precis vad även jag tycker om det hela.
Innan vi tog oss till underjorden så hann vi kika igenom "This Is The Life" som jag nämnde i ett tidigare inlägg och precis som jag anade så är det ett måste för alla intresserade. Då menar jag alla som har ett intresse för musik. Inte bara rap. Vill du inte se vart din favoritmusik egentligen härstammar ifrån? Fuck gatufesterna i Bronx det sena 70-talet och början av 80-talet. Det är i Good Life det föddes.
Imorgon så är det Göteborgs Indiekör som tolkar The Knife. Hoppas vi ses där ni alla två följare.
Här skulle jag väldigt gärna vilja lägga upp en av alla videos som jag filmade på Anti Pop spelningen men i och med att min mikrofon inte riktigt klarade av basen så får jag bjuda på ett klipp jag hittade på youtube istället. Enjoy.
Imorgon är det valborgsmässoafton, det är också dagen för inflyttningsfest. I år ska jag försöka att inte att dricka för mycket så jag kan gå på demonstrationen för en gångs skull. Jag har till och med laddat med att ha kollat igenom Peter Birros mästerverk "Upp till Kamp", alla fyra delar i ett sträck. Men nu var det ju inte riktigt det jag vill komma med det här inlägget. Anledningen till att jag ens loggade in på blogspot var för att posta en video som jag precis såg. "Tween My Lips" med Food For Animals. För er som inte har lyssnat på deras musik så är nog just "Tween My Lips" en bra start. Gillar ni det ni hör så finns skivan "Belly" att tanka här.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här bloggen så jag passar bara på att tipsa om en skiva. Jag har inte letat upp något än så nu ska jag söka igenom lite och se vad jag har. Ska försöka hitta något som ni förmodligen har missat men bör upptäcka...
...kan inte välja en så det blir TVÅ skivor! Till och börja med så presenterar jag Gumbo, sommaren 1993 släpptes fullängdaren "Droppin' Soulful H2O on the Fiber" och det blev deras enda skiva tyvärr. För er som gillar Arrested Development, Digable Planets, Pharcyde etc. rekommenderar jag den här skivan varmt. Den betyder väldigt mycket för mig rent nostalgiskt.
Skiva nummer två är ifrån min gamla superhjälte SUNSPOT JONZ från Mystik Journeymen vilket mer eller mindre var skaparna av Living Legends. På den tiden jag beundrade Sunspot som mest så var det mycket för uttryck som "Unsigned and Hella Broke" och "Independent as Fuck". Det var liksom så det skulle vara då. Skivan jag bjuder på nu är ifrån en mognare Sunspot Jonz som dock fortfarande släpper sina skivor på eget bolag så därav fortfarande "independent, unsigned... Men kanske inte hella broke. Däremot hella dope. Det är senaste skivan som jag pratar om, den går under namnet "Never Surrender" och är riktigt behaglig att lyssna på. Egentligen har jag jättemycket att säga om just Living Legends, både ris och ros men jag spar det till senare.
De senaste veckorna har jag haft någon typ av nostalgitripp. jag har mer eller mindre lyssnat uteslutande på musik ifrån 90-talet. Mina minnen går dock in på 2000-talet för merparten av 90-tals musiken som jag lyssnar på idag var jag väldigt sen med att snappa upp. Den påminner dock om det som jag egentligen lyssnade på under nittiotalet.. Oj, vad snurrigt det blev nu. Det jag vill ha sagt är att det släpptes en väldans massa bra musik som jag missade men har lyckligtvis tagit del av den på senare år.
Såå... Det kändes inte helt fel att beställa denna DVD idag. Om en till två veckor har jag sett den och återkommer säkerligen då.
Minns att jag en gång, eller snarare en natt när jag gick på folkhögskola och var sällan nykter, denna natt var jag förmodligen inte nykter. Jag skapade en blogg (denna) och la in typ fyra eller fem inlägg, allt på en och samma natt. Jag var skitnöjd med det. Jag skickade länken till en god vän för att han ville läsa vad jag hade att skriva om just det ämne vi diskuterade just den natten via msn. Ämnet var skägg. Jag bestämde där och då att jag skulle starta en blogg om skägg. Det blev ett inlägg om skägg. Jag hoppas han var den enda som läste det också. Jag gick in idag för första gången sedan dess idag och rensade omedelbart. Jag kommer eventuellt starta någon typ av blogg igen på den här adressen. Kanske att det blir ytterligare en mediafokuserad sådan.. Vi får se vart det hamnar.
